Vid matbordet idag säger Maja i glad ton:

- Helvete helvete helvete

Vi frågar i vanlig vänlig ton för att inte göra någon affär av det:

- Vad är det för nåt? Vad betyder det?

- Helvete helvete, säger jag bara. Jag kan sjunga....helvete helvete. Maja trallar på i någon glad melodi men med samma ord.

- Vem säger så då? frågar hennes pappa som hoppas att det ska finnas någon bov med i dramat....någon annan alltså.

-Det är du pappa, säger Maja. (attans tänker pappa)

Pappa erkänner att han sagt fel och berättar att man inte får säga så. Mamma skäller lite på pappa och säger att han ska säga förlåt. (fina dramatiseringar vi har här hemma ;)

Pappa ber snällt Maja och mamma om förlåtelse för det han sagt och ser lite ledsen ut.

Maja klappar sin pappa på axeln och säger:

- Stackars lilla pappa, lilla gubben.

Ha ha ha