Vi fick en ordentlig sovmorgon (till 7.30) och studsade då genast upp, åt frukost och stimmade iväg till tippen.

Vi kom precis på att vi ska skriva varannat stycke (vill därmed varna känsliga läsare för ett eventuellt katastrofalt blogginlägg). För att göra det hela än mer SPÄNNANDE (i vår familj är vi jävlig lättroade) så berättar vi inte vem som skriver vad, den enda vi kan lova är att varken Maja eller Skorpan har tillåtelse att knappra på tangenterna. Detta kan ju Maja ha lite att invända mot, men som de pedagoger vi är ska vi nog kunna tackla eventuella vredesutbrott och föräldrahat...

Som om folk inte kan märka vem som skriver. En är skitkass och en är asgrym.....hmmmm vem kan det va?

Tippen, tippen, tippen, det är ju med blandade känslor som man besöker det stället.

Det bästa (ehh hur det nu kan va något att skryta med) så känner de oss på tippen och hälsar igenkännande när vi kommer. Har ju lastat byggskit där i fyra år nu. Tur att vi lastar på annans "konto" så det blir gratis.

Ett annat ställe där vi är kändisar är ju förresten på den lokala pizzerian. Var ju nyligen på badhuset med badnymfen Maja och plötsligt hälsar någon mycket vänligt och frågar hur läget är. Till vår stora förvåning (borde vi vara förvånade?) är det den lokala pizzabagarn som morsar på oss. Hur bra är det att egentligen att vara polare med pizzabagarn? Men framförallt: vad säger det oss om våra MATVANOR??? Men samtidigt känns det ju fint och viktigt att stödja våra småföretagare här i Åhus.

Den här idén är inte kul längre. Hatar att vara dålig. Blir skitsur då. Ja ja....efter tippen skulle det slipas i det astråkiga tillbygget.....e såå fed up with it. Som tur var hade vi fem räddare i nöden som asade iväg oss på äventyr ?!.....julmässa. Ha ha vilket äventyr!!

Våra så kallade "räddare" ville alltså ha med oss på julmässa... Tack så j-vla mycket! Jag menar sällskapet var det absolut inget fel på men milt sagt så är jag något allergiskt mot övergödda pensionärer som försöker kränga på oss handmålade, ah fan!!!, porslinstomtar samtidigt som de försöker förgifta en med förra årets skumtomtar(notera att de går under namnet skumtomtar) Hoppet tändes dock, eller var det skenet som bedrog?, när Marcus myndig upplyste: "Det finns en B-hall också!" Yeah! Han hade nämligen hört en något, ok mycket, äldre kvinna vara fullkomligt rasande på sin stackars man för att de hade missat att gå in i B-HALLEN. Jag menar då var vi ju tvugna att gå dit, när både Marcus och en tant påstod att det är "där man SKA vara"...

Spänningen var olidlig....vad skulle vänta oss i B-hallen? Genast över tröskeln nådde oss rytmer av musik....folkmusik. Några tappra själar i folkutstyrsel  "jammade" loss i ena hörnan trots detta drogs vår uppmärksamhet genast långt in till höger. Tro det eller ej men där satt självaste tomten och tomtemor, delade ut godis och glass till alla snälla barn (och alla andra barn). Maja tillhörde ju självklart den första kategorin. Försiktigt närmade hon sig....avböjde artigt det onyttiga och tog glatt emot en nyckelring istället. Den var ju både spännande, något man kunde leka med samt äta.

Spännande ja, måste ju vara ordet för dagen: Spännande... Ännu mer spännande blev det när en annan tomte, dock ej rödklädd och med skägg,  försiktigt knackade oss på axeln. Va är det frågan om nu då? Jaaaaa, vi har sett tomten och vi har smakat på glöggen...  

Det visar sig vara en tomte som aningen fräckt försöker kränga TV-abonemang från viasat. Hahahahahaha! Tror du på tomten eller? På en julmässa? Fan man slipper ju aldrig dessa säljare.

Fick återhämta oss med en fika hemma hos Mike och Rebecka (nej bebisen ploppade inte ut under fikan heller) När vi samlat ihop oss, och smaskat på de inhandlade fikabröden från mässan, styrde vi kosan hemåt igen. Här väntade ju jobb. Aldrig får man vila. Det skulle slipas, målas, lagas middag samt städas. Klockan hade hunnit bli 16.00 men eftersom vi är sjukligt effektiva (ibland) så var saken biff.

Dags att avlsuta detta kåseri med några allvarliga ord. Trots att vi blivit överösta med glögg, nötter, pepparkakor (vilket vi egentligen inte blev - det enda man hoppats på) handmålade och icke handmålade tomtar, granar och annat juligt krims krams så finns det en person som gör att tillvaron blir alldeles ljuvlig och underbar för oss och det är Du Maja! Vad skulle vi gjort utan dig? Och vad i hela världen gjorde vi innan du kom till oss? Tack Maja, du räddar till och med en Julmässa!