Och jag glömmer att blogga. Ingen större förlust egentligen men vet en (läs Sofie) som blir lite irriterad och gnällig...

Så jag får väl försöka mig på ett inlägg och försöka redovisa vad som hänt i våra liv. Förutom bussfadäsen så har veckan varit relativt lugn, mest på grund av Majas envisa förkylning. Fick till och med ställa in tisdagens bad eftersom näsan rann och hostan var besvärande för lilla snäckebullen.

I onsdags gästspelade jag på jobbet. Ganska kul faktiskt, men dagen går fort och mycket som skall göras. Får väl säga att man fått en viss distans till sitt jobb och sin karriär. Finns ju som sagt saker som är viktigare i livet och vad kan vara viktigare än att vara tillsammans och ta hand om sin dotter?

I dag torsdag har det faktiskt varit en renodlad pappaträff hos pappan Andy och hans son Vincent. Förutom jag och Maja, så var även pappan Odd där tillsammans med sin son Jack.  I vanlig ordning bjöds det på fika med gott kaffe och goda bullar. Maja som inledde med att sova i sin vagn på gräsmattan utgjorde den enda representanten av det kvinnliga könet. Kanske därför hon var lite ledsen när hon vaknade? Men det gick snabbt över när hon insåg att det bjöds på bullar och sen var leken i full gång för kidsen. Vi pappor blandade tunga samtalsämnen som: den ekonomiska krisen, bilhandeln, husvagnar, dagisplacering, trädgårdskötsel, renovering, sömn, Barack Obama, Öppna förskolan, lördagens fest, kaffekvarnar, SR...

Ja, ni förstår ju själva hur trevligt vi hade det!

När vi kom hem fick Maja ta en tur runt kvarteret med sin cykel och envisades med att låta bli att hålla händerna på styret. Spelade ingen roll vad hennes pappa, och tillika pedagog, sa. Inga pedagogiska knep hjälpte... Hur ska detta sluta?

Väl hemma i huset satte vi igång med kvällens middag; spagetti med köttfärssås, en av Majas absoluta favoriter. Jag kockade och Maja hejade på, sittandes i sin stol och knaprandes på ett smarrigt rån(kex). Middagen blev faktiskt lyckad och fick klart godkänd av Maja som lyckades, faktiskt, äta utan att kladda ner sig allt för mycket...

Förresten så var muskelmarcus här och hjälpte mig att bära bort våra betongskivor, den största uppskattade vi till minst 90kg. Jag fick ta i ordentligt men muskelmarcus var tillsynes helt oberörd och konstaterade när han gick: "Får nog ta en sväng till gymmet ändå..." Helt rätt muskelmarcus, kör hårt! Och tack för hjälpen!

klart slut!

F